Hejhopp i bambuskogen.
Idag ska vi pa middag till en av alla Iks ''farbroder''.
Det ar ungefar dagens planer.
Slut.

Man vill inte kissa i ett hal.

Kort om lordagen:
I lordags var det alltsa Iks morfars folsis.
Vi akte och firade.
Det var som att titta pa en film jag inte forstod, utan textning i 2,5 timma.
En film dar alla skadespelarna var fula och 65+ (langt fran Stureplan internskamt!).
En film dar den enda handlingen var folk som pratade i en mic, som avloste varandra.
Langsamt -
det blir sa nar man kombinerar dalig bangladeshisk organisation med en aldre generation som ror sig i slow motion.
Och nar filmen var slut fick man kissa i ett hal bakom scenen om man ville.
Ett hal som luktade as.
Fullt med helt enorma myror.
Det ville man inte.
Man kissar hellre bakom en ren buske som luktar blad an ett hal som luktar skit (ja, bokstavligen).
Det blev svart eftersom att fem killar kom fram och ville ta kort med en pa sina mobiler.
(Jag staller alltid upp for mina fans juh.)
Man ville helst inte fa sin vita rumpa, hukad bakom en buske, cirkulerad genom sma, gryniga bilder i Bangladesh.
Man kravde kiss-stopp pa vag till kyrkogarden.
Pa kyrkogarden stod vi lite vid morfarns badkar i marmor och sen akte vi hem.
Sen tittade de andra pa nyheterna medan man sov.
Man var med pa nyheterna, fick man hora fem ganger nar man vaknade.
Man var mer intresserad av att sova.

Nu ska man ata.
Hejda.

Lördagsplock.

Hallå alla.
Frågor om var och när jag drar väster ut.
Nästa måndag uppskattar jag, dvs den 16:e november.
Landet blir Sverige, tills vidare.
Jag har ju ingenstans att bo i England!
Det sliter på mig att vara hemlös...!

Idag var det alltså Iks morfars födelsedag, så jag har varit på födelsedagsfirande.
För att förtydliga: Iks döda morfars födelsedagsfest.
Det kändes jättemorbidt (?) att gå på en sådan fest...men det var inte alls som jag trodde att det skulle bli. Mer om det imorgon, för snart misstänker jag att jag dyker upp på nyheterna.
PÅ ALLA KANALER.
(Iks morfar heter Mahbubul Alam Chowdhury -stavningen varierar, för er som vill googla fram mig redan ikväll. )

Sen blir det sova för mig, jag är ofantligt trött!
Lång dag för mig med alla kameror och folk som skulle posera med mig (inte mitt fel att hela lokalen var fylld av killar i 20 års åldern som trodde jag var Marisa Miller.)

GODNATT.

Everybody dance now!

Svärmor kom in och grät för att jag ska åka.

Jag är mer...

Men jag sparade det tills hon gick.

Sweden Bangla battle 2009 (helt opartisk)

Rond 1:
Zia International vs. Arlanda

Vinnare: Sverige.


Rond 2:
Taxi

Vinnare: Inte Bangladesh.

Rond 3:
Public transport

Vinnare: Connex

Rond 4: Mat

Curry vs. Köttbullar

Vinnare: Köttbullar!!!



Rond 5:
Belysning

Lysrör vs. Ljus

Vinnare: Sverige

Daily Bloggnews

Bloggbladets löpsida:

Damma av pukorna, rengör trumpeterna.
Batteris åker hem.


...fiffan vad kallt det kommer vara.
Det här kommer bli helt galet.
Jag har ETT par stumpor.
INGA tjocktröjor.
...
Okej, såhär då:
Jag har 2 par jeans och 3 av Ikhtis skjortor, det är min garderob.

Klaustrofobi

Ibland kan det bli lite mycket att bo i ett hus med 12 andra människor, speciellt där de flesta inte pratar engelska.
Det kan bli lite mycket när man har feber och 12 pers vandrar in för att titta på en när man ligger och mår dåligt.
Det kan bli lite mycket när man säger något som missuppfattas, idislas av 10 pers och sedan säger någon något två dagar senare och vid det laget känner man inte igen det man sagt...

Det har gått 4,5 månader sedan jag kom hit.
Det kan bli klaustrofobiskt att inte ha några vänner omkring sig som man kan ringa upp lite närsom för det är så in i hellskotta dyrt.
Jag känner ingen.
Kan inte gå någonstans.
Har inget att göra. (Mina oseriösa små jobb..?)

Jag tror att det har blivit dags att åka hem.
Ik har precis annonserat att han måste vara kvar här till i början av december, och sedan komma tillbaka i januari.
Det här innebär alltså att vi antagligen inte kommer att var inflyttade någonstans innan mars 2010.

Tre månader i till i Bangladesh?
Eh, nej?

Hands off

Är jag överkänslig som tycker att andra människor inte får röra min mat med sina händer?
Min mat får inte urbenas av någon annan!
Tänk att någon lägger en fisk på din tallrik, sedan sätter sig personen i fråga ner bredvid dig och sperarerar ben och kött, mosar ihop fisken och lägger det i små klumpar på tallriken.
Skulle du äta det?

Jag vill inte att andra människor rör min mat!

Not the face!

I KILL YOU!

Jag har tre myggbett i ansiktet, varav ett på ögonlocket.
Jag har fyra myggbett på mina fingrar.
Två myggbett på vänster fot, ett på insidan av en tå och ett myggbett på undersidan.
Ett myggbett på min armbåge.

Vad är det för tröga myggor?
SUG DÄR DET FINNS BLOD!

Dagens Banglanews

Det man vill veta är förstås:

Hur många arresterades utan armar?

Hurra!


Bonus: Vaj, gäss, aj am swadesh!
(Hilarity ensues)

Rekommenderat av en doktor?
Inspelat av en doktor?
Hur som haver måste det ju vara topp!

Döden i Bangladesh

På lördag är det Ikhtis morfars födelsedag.
Hela veckan har det varit TV-kameror i och utanför huset, vilket inneburit att jag stannat inomhus (kamerahatare).

På lördag ska det alltså hållas en stor middag i hans ära, vilket innebär att det kommer att gråtas floder (det gråts lite varje dag för att han inte är här längre).
Hela familjen är väldigt spänd, för det finns tusen saker att fixa innan lördag.

I december är det dessutom hans death anniversary.
Vilket tidningarna säkert kommer att observera.
I Bangladesh är döden närvarande på ett helt annat sätt än i Sverige.
Här har man inte bara dödsannonser utan även notiser på årsdagen av en död, igår såg jag t.ex. en notis om en man som dog för 41 år sedan.

När någon har dött förvarar man kroppen i hemmet och så kommer alla och säger farväl.
Sedan begravs man dagen efter. Det hela går väldigt fort.
Man begravs inte i en kista, utan man sveps i vitt tyg och läggs i jorden.
Den kyrkogården jag varit på här ser inte alls ut som de kyrkogårdarna vi har i Sverige. Istället för att gräva ner någon i marken bygger de något som liknar badkar av kakel, sedan lägger man liket i det och täcker med jord.
Annorlunda traditioner

Det är sommar i november.

Det är varmt.
Jag svettas i min t-shirt.

Jag hör att det landat snöflingor på Stockholmarna igen i veckan.
Galet.
Jag tycker nog fortfarande att det är lite sommar.......
Så ser min verklighet ut.

Mat

Mat jag saknat:
(ja, jag har gjort en lista)
Potatisbullar
Nyponsoppa med glass och kex
Blodpudding
Köttbullar
Te och mackor
Tunnbrödrulle
Yogurt
Gröt
Ostkaka
Semla (jag är aldrig i Sverige när det är semmeldags!)
Lussebullar

Gym...

Jag tänkte dra iväg Ik till gymmet.
Fötterna är omplåstrade, skorna uppmjukade och jag är taaaggad.

(Jag förstår inte folk som säger "pepp". Men det är nog för att det är ett begrepp som uppfanns efter att jag flyttade ifrån Sverige. Det känns som ett helt onaturligt begrepp för mig.)

Låna?

Får jag låna dina skor Rihanna?
Snäääälla?

Yes, yes, my friends, the obsession is baaaack.

Nya jobb

Jag har 2 nya jobb.
1 i en skola i Dhaka, och ett som inredningskonsult.
Jag är skitbusy.
I Bangladesh vill alla anställa mig. Det är helt galet, jag har inte skickat ut ett CV och har fått 6 olika jobberbjudanden. Livet på en pinne.

Nu är jag trött och tittar på Gossipgirl.
Jag hoppas att min mysgubbe kommer hem snart så jag får umgås lite med honom innan jag somnar!
Toodles!

Bra att veta

Jag läste på en av affischerna som eleverna i skolan jag jobbade i idag att:
Muhammed föddes inte av någon, och födde själv ingen.

Typiskt. Jag som alltid undrat vad som skulle hände om en kille födde barn... :P

9-5 Bangla-style

Working 9 to 5, Banglastyle innebär att man jobbar 9:30 till 15:00.
...
Delförklaring nummer 1 till att Bangladesh är ett U-land.

Förklaring 2:
Mitt jobb idag bestod av att
1. Kolla igenom lärarnas närvarolista.
2. Visa alla fel för svärmor så att hon kunde informera någon över henne om att felen behövde fixas, så att de kunde skicka ner boken igen till mig som kunde fixa dem.
3. Att vänta medan boken skickades runt i huset.
4. Att kopiera ner alla lärares frånvaro på ett papper.
5. Att kopiera ner allt på ett annat papper igen.
6. Redovisa mina papper.
7. Skriva av samma information en tredje gång, på datorn.
8. Var femte minut skulle någon komma in och prata med mig för att fråga om jag gillade Bangladesh.
9. Klockan 14.00 när jag var klar med mina listor undrade jag om jag inte kunde göra något mer.
"Nej, det är bättre om du börjar med det imorgon."
Och sitter här och plockar navelludd i en timme..?

Intressant... Vad tror ni statistiken för att bli utbränd är?

Dags att gå till doktorn..?

Gå till doktorn?!

Ikhti vill nödvändigtvis ta mig till en doktor.
Jag vill stanna hemma.
Läkare är obehagliga.

Uh-oh.

Uh-oh?

En temperatur på 43 grader betyder antagligen att:
1. Jag kommer att dö snart
2. Jag måste läggas in på bangladeshiskt sjukhus (se alternativ 1.)
3. Termometern är trasig.

66% risk/chans att det här blir mitt sista blogg inlägg!
DUN DUN DUUUUN!

The Google hath Spoken.

Google har talat.
Google och NHS, och jag har inte svininfluensan enligt dem.
Jag har en cocktail av sjukdomssymptom, plus nackspärr och ryggont.
Men tack för omtanken..? Eller vad säger man när folk tittar lystet på en med stora, röda ögon, med ELD i, och kastar ur sig: Du har säkert fått svininfluensan, MOAHAHAHA!!!
Varpå de dränker 3 rosa kattungar och äter dem råa.

...vid närmare eftertanke kan jag kan ha överdrivit; kattungarna var säkert en helt normal färg;
jag har rätt hög feber.

Jobb.

Jag har fått jobb.
Eller slavarbete.
Eller praktikplats.
Oklart vilket.
De vill iaf att jag ska pilla med VectorWorks åt dem.
Inte mig emot, antar jag.

Jobbet är iaf för en arkitektfirma som designat en skola som jag ska försöka göra en 3d ritning av.
Undrar vad min titel är?
3d renderer? - Laaame
Executive renderer? - Bättre, man executar något, gör grejer, action!
First renderer? - Only remderer?
Rendering supervisor? - Supervisor är ett så lamt yrke, man tittar på andra när de jobbar och säger till dem att jobba.
Sheer awesomeness? - Sold!

Stockholm-Bangladesh +6 timmar

Jag vill bara meddela att vi i Bangladesh inte tänker ställa tillbaka klockan en timme, bara för att vi ställt fram den (2 månader efter att alla andra länder gjorde det).
Nej nej. Vi är lite annorlunda, kör vårt eget race.


Många har vägrat följa den nya tiden, det var t.ex. därför alla våra bröllopsarrangemang började 1,5 timmar sent; folk dök upp klockan 20:30 istället för 19:00 för de tänkte minsann inte följa den nya världsordningen. Jo, jo! (+1 timme för de inte följer klockan +30 minuter, MINST för att det är Bangladesh och här ska man vara gladom folk dyker upp, alls!)

Jag undrar om de ens kommer försöka vrida tillbaka klockan, eller om det kommer att bli uppror här då: "Vaddå, ska vi ställa om klockan 2 gånger om året?!"

____________________________________________

Jag läste precis att vi skulle ställt tillbaka klockan den 1:a oktober.
Det gjorde vi aldrig.
HAHAHAHAHA!!!
Epic failure, thy dost amuse me.

Sjuklingar

Jag och Ikhti har åkt på...ja, jag vet inte vad det är. Men först hade vi båda jätteont i magen i en vecka, och sen fick jag feber för 4 dagar sedan, utan att riktigt förstå vad som hände själv, jag trodde att jag var lite varm bara...med världens huvudvärk och att jag kände mig lite yr emellanåt bara. Men det var tydligen feber.

Idag har jag fått nya underbara symptom: nackont, snorighet, ryggont, bensvaghet och munont.
Jag känner mig fräsch och hipp!
Och nu har Ikhti åkt på samma mys, men han ligger några dagar efter.

Som ni förstår är jag alltså kvar i Bangladesh, och jag kommer antagligen stanna här till Ik får sitt visum. Jag kan inte köpa lägenhet i London själv, jag skulle kunna gå på visningar och så själv, men jag kan inte göra själva köpet...så det finns inte mycket för mig att göra i London.
Så jag stannar med pälsklingen!

Vad önskar ni er i julklapp från Bangladesh..? ;)

Sverige

Sverige i tidningen, på förstasidan, spännande!
Ikhti har ungefär samma förhållande till Sheik Hasina som jag har till Fredrik Reinfeldt.

(Jag säger alltid Fredrik, vilket många tycker är konstigt "Gör ni så i Sverige?"
Nej...det är nog bara jag ;) )

Babas födelsedag

Svärfar fyllde år och det firade vi här, på en nyöppnad restaurang som ingen hittat till: den var tom!

Jag design-nördar mig alltid...

Pessimism vs. realism

Kan meddela att stämningen här är extremt tryckt.
Både jag och Ikhti har mycket låga förväntningar på morgondagen;
ingen av oss tror att han kommer att få tillbaka passet imorgon.
Om han inte får det kommer vi sitta strandade här utan ett slutdatum, eftersom jag inte tror att det kommer delas ut ett nytt papper med ett nytt datum då vi kan hämta ut en godkänd ansökning.

Vi har iaf kommit fram till att om Ik inte får tillbaka sitt pass imorgon drar jag väster ut.
Exakt vart jag skulle åka är inte helt fastställt, men till ett land där de har övergångsställen, tjejerna klär sig i jeans och där det finns yogurt i mataffären (som jag gillar).
(Jag tror inte att landet blir Sverige dock.)

Om cirka 16 timmar borde jag veta vad som händer.
Tjolahopp?

PS.

Imorgon är sista visumdagen.
Det känns tungt.
Känns som om vi kommer få väntetiden förlängd så vi får sitta här till december så jag missar julen i år igen. Vad arg jag kommer bli då, jag som redan bokat biljetter hem..!
Men i bästa fall är allt klart imorgon och då sitter jag på ett plan typ...i övermorgon. :P

Tänker bara slänga ner min skit i en resväska.
Eller...kan tänka mig att skippa det också, för att skynda på processen!
:D

Ausgang.

Nu blir det födelsedagsmiddag i Gulshan för svärfar.
Vi ska till en "continental" restaurang som ligger ovanför Café Nero.

Jag tycker hår är totalt ointressant.
Bläh.
Helst skulle jag vara snaggad för att slippa tänka på det.
Hästsvans eller utsläppt.
...okej, hästsvans för jag vlir nervös av att ha håret utsläppt, det ramlar ju ner i ansiktet på mig!!! AAAH! Mina i-lands problem know no bounds!

Märkessnobb?

Jag sitter och kollar på olika vitvaror.
Kylskåp, tvättmaskiner...sånt man haft omkring sig hela livet men som ajg inte har en aning om vad som är bra, mindre bra eller hur mycket det kostar...
Hur är ett bra kylskåp?
Hur många hyllor?
Är de svåra att ta ut?
Vad kostar de?
Vilka märken är bra?

Gud vilket tråkigt blogginlägg, men sånt funderar jag på idag.

Långsam dag.

Ikhti har varit ute och jobbat och varit snygg i kostym. :D

Jag...har inte jobbat med så mycket idag.

Snart ska jag gå och skära upp tårtan eftersom det aldrig blev av igår.

Långt hår och död korv.

Mitt hår har blivit jättelångt igen.
Tydligen kan jag klippa av 20 centimeter och få det att växa ut igen, vilket alla säger att man inte kan, myth busted!

Morgonfrisyren.
Jag sov som en gris i natt efter vi äääntligen rotat fram ett duntäcke! Det är sååå myyysiiiigt!
Vi gick inte ut för att äta middag igår eftersom att min födelsedag slutade lite abrupt med att jag somnade med magont efter att ha ätit något som var skämt. (Mögligt bröd..?)

Ikhtis korvar ser ut som döda bebisfingrar.
Han uppskattar inte att jag meddelar det.
Död och frukost är tydligen ett no-no.

Pöss på de bästa människorna!

Jag fick post!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Någon kom ihåg min födelsedag och brevet kom precis i tid!!!

Yay!
What's up med all mint? Tycker du jag luktar illa? Är det all curry? Eller bara lite allmänt?

Jag fick genast något att göra när jag öppnade paketet!

PÖSS!
Puss på världens bästa Maria och Peter som gav mig den bästa, och enda, födelsedagspresenten!!! Nu är jag len och slät som en barnrumpa inför födelsedagsmiddagen på Radisson!
Next up: att måla naglarna med mitt nya nagellack! :D

Bökigt.

Jag påpekade idag för Ik att jag ska åka hem till England nästa vecka (uppskattningsvis) i ett par skor med remmar. När jag packade var det ju den 9:e juni... Och jag trodde ju aldrig att jag skulle vara i Bangladesh till slutet av oktober!

Så nu har jag insett att vi inte har några jackor, tjocka tröjor, jag har inga strumpor, inga skor, ingenting!!! Våra kläder ligger nerknölade i några av de 50 identiska lådorna i ett förråd någonstans i London. Det kommer bli en kul dag när vi tvingas åka dit och rota runt...

Vilket bök!

Det finns en speciell plats i helvetet...

Jag och Ik sorterade och packade våra bröllopspresenter som legat inlåsa i ett kontor sedan i juli (mitt förra inlägg om samma skräp här).
De var täckta i ett tunt lager mögel. Mmm!
Det är så fuktigt här så lämnar man något orört utan att slå på luftkonditioneringen emellanåt så ser det ur såhär. Men det var bara att torka av!
Och att döda alla silverfiskar och alla spindlar.

Jag tror att det finns en speciell plats i helvetet för de som ger bort skitfula bröllopspresenter.
Den är närmre den innersta kretsen än Typ B människorna som står på fel sida i rulltrappan (Typ B människor vet inte bättre...men ändå), men längre bort än de som delar med sig lite för mycket om sin sjuka katt som haltat i tre månader, och som kanske aldrig kommer att bli bra, trots att de varit hos veterinären 3 gånger redan faktiskt, i kassan i mataffären när man bara vill hem. De måste ligga nära den innersta kretsen.
You have been warned.

Presenttyper:

Överkasten
Den klassiska bröllopspresenten i Bangladesh.
Vi fick 13 överkast.
Överkasten ska helst vara mångfärgade med extra broderier.

Exempel:

Ett epileptiskt överkast.

Presenttyp 2:

Praktiska saker du ska ha som dekoration eftersom de är helt opraktiska. Och fula.

Tadaaaa! Kannan du väntat på hela ditt liv! Som man ska ha...
a) vatten i
b) i bokhyllan
c) längst in i skåpet för att man inte får slänga saker man fått av vissa släktingar

Svar: d) man lämnar den i Bangladesh.

En stor vas, som man får ner tre blommor i.
Nu har jag något att kasta när jag blir arg.

Presenttyp 3:

Blanka statyetter i 100% plast.

Jag fattar. Det är för att vi är nygifta och kära, eller hur?
Smart.

Förutom att sjöjungfrun ser ut som en zombie med morka ögonhålor utan ögon var det något som verkade bekant med den där växten bakom henne.

Det är broccoli. Broccoli doppad i plastfärg och fäst vid en död sjöjungfru.
Älskar ni det?

Presenttyp 4:
Glas/kristall

Vi fick 8 vaser. 5 sockerskålar (3 var identiska!). 20 glas. 4 skålar. 3 serveringsfat.
Märk väl att bara för att en viss vas är på BILDEN på lådans utsidan betyder det inte att den vasen ligger i just DEN lådan.

Presenttyp 5:
3D tavlan

Shiny.

Plast. ♥

________________________________________

Över 200 presenter blev 1 låda...

Efter att vi varit duktiga spelade vi Boggle, vilket jag tydligen är skitbra på.
Jag spöade Ikhti 3 gånger i rad, vilket var tur, för jag blir så förbannat bitter när jag förlorar.
Och det ÄR ju faktiskt min födelsedag.

Sidenote

Min frukost var möglig imorse.
Jag fick ingen middag igår.
Eller lunch.
Jag sov mig igenom samtliga måltider.
Min middag idag är alltså min frukost.

Jag fyller år om 15 minuter

Det känns stort...
Eller inte.

Jag har förbjudit allt vad "Ja må hon leva" heter, på alla språk.
Jag har ett komplicerat förhållande till att folk sjunger för mig och är glada; jag avskyr det.
Kanske inte så komplicerat ändå, när man tänker på det...

För de som undrar fyller jag alltså 21 år den 18.e.

In other news: Jag har fått en "No visa required" stämpel i mitt pass nu, så nu kan jag åka till Bangladesh när som helst. Jag kan fira alla mina födelsedagar i Bangladesh, föralltid (om jag har lust).

Min födelsedagsmat är här nu.
Kyckling och potatis.

Barnkalas.

Jag ska på födelsedags kalas idag.
Ik: Zai har bjudit in oss till sin kusins barns kalas. Han vill jättegärna att du kommer?
Jag: Zais brors barn vill att jag kommer på hans kalas? Hur gammal är han?
Ik: Ett. Jag menar att Zai vill att du kommer på hans kusins barns ett års dag.

Det här är så bangladeshiskt.
Min mans väns mammas brors barns barns kalas.
Just det.
Så nu ska jag gå på ett års kalas.
Klockan 20.00.
När ungen kommer att ligga och sova.
För att ingen kommer dyka upp innan klockan 21.00.

Så jag kommer antagligen inte få se ungen.
Eller så kommer vi få se en övertrött och gnällig unge.

Att åka till Indien...

Russell Peters när han pratar om att åka till Indien. Lukten han möts av, killarna som håller varandra i handen, att tvätta rumpan med en mugg. Man måste liksom ha varit med om det för att skratta sådär hysteriskt. Man måste ha varit där. Hört dialekterna och känna igen sig lite för mycket i situationerna.

Hysteriskt. Annat som är stört roligt, Eddie Izzard som pratar om konstiga människor på bussen, jag skrattade så jag grät!
Ni får googla själva.
För jag orkar inte.
Jag är ingen bra bloggare.

Mat.

Levande ljus, ros på bordet, bordsdukar och INGA LYSRÖR! I approve.
(F.ö. typ det mest romantiska vi gjort på över 6 månader...)

Mat på Spaghetti Jazz, typ den mysigaste restaurangen jag varit på i Bangladesh. Den ligger 2 våningar upp på en sidogata i Gulshan och rymmer kanske 50 pers, och det var proppat med folk! Jag har aldrig varit på en fullsatt restaurang i Bangladesh, men idag är det ju Bangla-fredag (helgen här är fredag lördag) och klockan var 21:30 när vi kom dit-dvs middagsdags.
Det var såååå mysigt! Det finns något universal mänskligt med restauranger som jag inte kan förklara på ett bättre sätt än med de orden.

MAAAAAAT!
Jag rullar fram nu.